onsdag 29 april 2015

Ofrivillig humor: Spontandans

Källa: Di 150327.
En av mina viktigaste mentorer sa tidigt till mig att "svenskarna är världens främsta ofrivilliga humorister". Min humor tilltalas i alla fall regelbundet och kraftigt så med denna post vill jag börja att lyfta fram denna lättsamma aspekt av livet i Sverige. Luckra upp den bittertunga sörjan om skolan, bostadspolitik, makroekonomi etc.

Får jag alltså lov med en dans? Jag är glad på något sätt. Ingen mer drink, den här låten är så himla bra!! Ah just det, vi får först säkerställa att det är godkänt av myndigheterna. Nej? Ok då, då tar vi en stor stark till tills vi blir glada av det i stället! Tack vare...

Spontandansförbudet! 

En motion av FP:s Roger Haddad försökte att få bort det gällande förbudet nyligen. Men förgäves. 207 av 349 riksdagsledamöter röstade emot. Alliansen (-FP) och S enade mot sodom och gomorra! Det bådar i för sig gott inför framtida samarbeten i utvalda sakfrågor.

"Danstillståndet regleras i ordningslagen och den krögare som bryter mot det riskerar böter eller fängelse. Från polishåll motiveras ofta tillståndskravet med att dans skapar oordning vilket oftare leder till bråk." (Di 150327).

Det sistnämnda påståendet torde det så klart saknas vetenskapliga belägg för. Varför skulle man studera en sådan idioti, inte ens en svensk flumhögskola skulle godkänna en sådan avhandling. Det är bara inte sociologiskt plausibelt. Det rör sig om en spekulation från myndigheternas sida med den förmodade motiveringen att "vi har en god svensk tradition av ett restriktivt förhållningssätt gentemot spontandans". Men jag antar att det skulle kännas för riskabelt att testa under kontrollerade former.

Tuffa tider för Roland skulle man kunna tro - men herren är föredömligt skötsam och torde således ha vetskap om hur man identifierar danstillställningar med adekvata tillstånd. Eller åtminstone fråga i baren innan han lyfter på hälen.
Källa: Torsk på Tallinn (film).
Jag minns en vacker söndag kväll för två år sedan i Stockholm. I ljuvliga majmånad. Sverige hade precis vunnit VM i Hockey. I Stockholm. Men efter slutsirenen - ingenting. Ingen autocorso, ingen sång, ingen skratt, ingenting. Vi var ute med 20 pers i ett galet franskt blåslag och hade spelat en rad roliga spontankonserter under helgen på plattan, i gamla stan, på tunnelbanan. Bra drag, bra stämning dagtid. Och så tänkte vi avrunda helgen med en sista spelning på Götgatan för att fira VM segern. Folk strömmade ur barerna och dansade, t o m en kille i rullstol drog åt bromsarna och hoppade runt i ekstas. Det visade sig att de flesta var ex-pats som faktiskt tycker att det är ok att dricka en öl söndag kväll kl 22. Och att dansa när det finns något stort att fira. Jag menar affärerna är ju öppna på söndagarna också och det är ju inte många som går i kyrkan på morgonen, varför så mycket andakt på kvällarna?

Men det höll inte grannarna med om. En kvinna med vattenpistol försökte att skingra oss och det dröjde inte länge tills polisen var framme. Vi gav oss och kom undan utan varken böter eller fängelsestraff.

Förordningen är ett ikoniskt exemple på en djuprotad livsförnekande, isolerande och ångestdriven "art de vivre" i svenska samhället som jag definitivt måste granska närmare. Befarar att jag måste gå lite längre tillbaka i historien för att få svar på det...

Mycket läsvärt i frågan: Anders Rydells krönika i VA: "Ytan befolkades av 50-80 personer som rörde sig i takt med musiken under dansliknande former." 

Skriv gärna om dina egna erfarenheter, motiveringar! Jag är uppriktigt intresserad.

tisdag 28 april 2015

Den kränkande skolan - då.

1982 skrev den jugoslaviske seninvandraren Petar Zegarac boken
Inte briljant skrivet men oerhört autentiskt.
Voilà ett litet utdrag om skolan:

"För första gången hörde Invan* att svenska elever ofta är skoltrötta, att de skolkar och lär Sig lite. Då frågade han om det skulle kanske heta skollata? Hur kan man överhuvudtaget tala om någon trötthet i skolan, om man ofta inte alls arbetar och pluggar ordentligt?

På ett annat ställe skrev jag att svenskarna är ett mycket känsligt och ömt folk. Med anknytning till detta tema, måste jag förklara för mina kolleger från utlandet att man inte vill förolämpa även elever som inte vill lära sig någonting och som skolkar. Så kom någon modern skolspecialist med det mer än eleganta uttryck SKOLTRÖTT. Om man är trött, då är det en viss sjukdom och då måste man strax h
elhjärtat hjälpa den stackars sjuka eleven. Han är ej lat. Alla sjuka och svaga MÅSTE ha skydd och får - ej bli förolämpade."

*Invan: Författarens alter ego i boken.

Lärare: "Känns det ok att vara med lite i undervisningen idag?" 
Elev: (*gäspande*) "Nä, ...orkar liksom inte..."
Lärare: "Jag har full förståelse." 
Ett BEO-godkänd, adekvat bemötande.
Det känns bekant och nästan profetiskt. Var skolan aldrig bättre än idag? 

Låt oss se det positiva: Sverige har inte gått under sedan 1982. All försämring i kunskapsförsörjning av kunskapsintensiva branscher i kunskapsnationen Sverige kanske inte är skolans fel (Sverige måste nå global spetsnivå - SvD opinion 150427). Det ska man ha i åtanke och borde göra att kunskapslyftsministern Hadzialic kan njuta av sommarsemestern ordentligt oavsett hur många utredningar hon hinner sätta igång med fram tills dess.

Den kränkande skolan - nu.

Igår publicerades ledarkrönikan "Ibland är det rätt att kränka elever" i Expressen:
Bakgrunden till denna var att vi år 2015 har en barn- och elevombud (BEO) som oroar sig för ökande tolerans för elevkräkningar (DN debatt).

Expressen skriver:
"Vid sidan av snabbast fallande skolresultat utmärker sig Sverige internationellt på två sätt: Eleverna trivs väldigt bra i skolan och klassrummen är unikt stökiga. Nationellt utmärker sig lärarna i det att en rekordstor andel av de sjukskrivna har en psykisk diagnos. Och i att sex av tio lärare funderar på att sluta."

Ganska kul formulerat, trots att ämnet är gravt nedstämmande egentligen. Under hotet av att bli denuntierad hos en BEO accepterar man stillatigande klienternas...äh elevernas beteende.

Jag är själv involverad i utbildning och bedömning av läkarstudenter vid ett svenskt universitet. Trots att man bedömer någons lämplighet att ta beslut med potentiellt allvarliga konsekvenser så vågar ingen sätta stopp ens för kandidater med maximalt oroväckande tecken på personlig omognad, ointresse och inkompetens. En motsvarande kränkningsombud finns så klart även på universitet. Jag har inte blivit anmäld än, kanske för att jag inte heller vågar vara ärlig.

Och min egna kompetensutveckling som läkare under specialiseringsutbildning bedöms i ett kollegium där man - anonymt förstås - får lämna in åsikter av valfri natur. Här vågar man går in med personliga angrepp! Allt värdelösa axelklappande på tu man hand till trots.

Diskriminationsombud, kränkningsombud, avvikelserapporter. Anonyma denuntiationssytem i Sverige är en del av vardagen. De har en förhållandevis harmlös form och positiv grundtanke men de säger en hel del om hur motståndskraftig civilsamhället torde vara gentemot en mer genomgående totalitär transformation. Men där är vi ju inte riktigt som tur är.

söndag 26 april 2015

Den svenska modellen har tjänat oss väl #1

Det här är början på en ny serie som samlar tillfällen där svenska politiker döljer sig bakom den ofattbart bakåtvända och meningslösa floskeln "Den svenska modellen har tjänat oss väl" för att motivera sin ovilja att agera. Eller apati. Eller lathet. Kalla the va thu vill (enl Alejandro Fuentes Bergström).

Mehmet Kaplan har goda odds att få coverage här igen framöver:
-------------------

Intervjuare: "(Funderar du på att)... minska kraven på detaljplaner för att snabba på byggprocessen?"

Mehmet Kaplan: "Här är det viktigt...för det regelverket vi har i Sverige har ju...ääh...gynnat vårt land väl! Vi bygger städer på sånt sätt som faktiskt gör att Sverige rankas som det bästa landet ofta i världen att leva och bo i *...men samtidigt så har vi ett krav också på att det ska byggas fler bostäder som människor med normala inkomster kan efterfråga och den här frågan stöts och blöts i olika utredningar och de pågår i detta nu och den bostadsplaneringskommité som kommer tillbaks med förslag till mig kommer att ha ett antal förslag förhoppningsvis och utifrån det så kan jag gå vidare....

Intervjuare: "Det är väldigt många utredningar men när kommer det plötsligt trilla in besked på de här frågorna (...)?" (...)

Och så vidare.


* Kaplanköping:
I tredje huset i andra raden till vänster kommer det snart att öppna ett franskt bageri och den livliga dagliga bondmarknaden mellan rad 3 och 4 (vertikalt sett) till höger attraherar alltfler ur den blandade invånargruppen. Många expats från central- och västeuropa bor här och berömmer den unika urbana atmosfären.
KTH Arkitektur: Här utbildas Sveriges stadsbyggarelit (tom 2015). En vågad och påkostad design med förbild på Alexanderplatz i Berlin skvallrar om institutionens anda och ger oss en upphetsande försmak av kommande arkitektoniska stordåd.


Källa: P1 lördagsintervju 150404: Kan du få fart på byggandet, Mehmet Kaplan?



Simträning

Inspirerat av de senaste dagarnas händelser och inte minst 
Andreas Cervenkas lysande artikel i dagens SvD:
Lugnet före stormen i lala-landet Sverige
(Minusränta borde det lyda. Orkar inte göra om det. Same same.)
Tecknat av: Don Quillotine.

lördag 25 april 2015

Våren

Dags för lite korvbröd enligt sandwichprincipen. Det är sannolikt inte regeringens (varken S eller alliansens) förtjänst att det ser ut så här på våren i Sverige men det mås bra i det här!
I förrgår.

Bostadsbrist och skuldbubbla

http://www.compasscayman.com/cfr/2015/04/22/Sweden%E2%80%99s-fundamental-housing-bubble-/

Har inte sett en så pass fokuserad sammanfattning av den svenska skuldkrisen hittills. En uppsaliensisk doktorand. Överkvalificerad för svensk ministerpost utan tvekan.

Amorteringskravet
Veckans svek från finansinspektionen om det i frågan knappast tillräckliga amorteringskravet innehåller många extremt viktiga aspekter av den svenska samhälssvikten. Problematiken är varken oöverskådlig, komplicerad eller politiskt omöjlig att lösa. Att göra om skattelättnader som gynnar massiv belåning till incitament för hårt arbete och ökat sparande är fullt möjligt men ej önskat. Att ett slopande av vettlösa ränteavdrag i kombination med potentiella skattelättnader på arbete, sparande etc. inte ens skulle innebära ökade kostnader för de flesta belånade hushållen är få som verkar förstå - krona för krona i sossarnas jargon. Moderaterna vill inte heller belasta högt belånade hushåll ytterligare heller för konsumtionens skull (inflationsmål) och man pekar på varandras ovilja att ändra på status quo.

Premiumfastighet med mysigt lokalt näringsliv. I Malmö: 13000 SEK/m2.
I Sthm: 45000 SEK/m2. Välkomna att förverkliga er dröm om eget boende!


Magdalena Andersson avslöjar vackert den underliggande maktlöshetsideologin: "Det har inte kommit några förslag om att minska ränteavdraget". Vem är det som är exekutiven som ska komma med förslag? Är det gud hon pratar om som överordnad exekutiv?

Falskhet eller dumhet?
Det vackraste är allt svammel om överskottsmålet, krona för krona och den välskötta statsbudgeten - allt inför bakgrunden av hopplöst skuldsatta privathushåll.
Inflationsmålet som dogmatisk surrogatparameter för framgång. Decemberöverenskommelsen. Rysskräck. Öppna-hjärtan-politik. Jämlik skola. Ylva Johansson och sina halvutbildade följeslagare. Sverige: Too skön to fail? Vi får se.

Så många element som var för sig innebär en konkursförklaring av ett samhälle och ändå så vet jag att folket kommer fortsätta att lyda i sin passiva aggressivitet. Liksom jag. Liksom krönikörer och ledarskribenter. Man förstår att ingen agerar, ingen vågar, att det går massivt åt fel håll. Men det kommer inte att bli några öppna protester av mitten, man lämnar fältet åt extremisterna från båda håll. Prove me wrong!

 En vacker och grotesk fars. Jag ser så mycket fram emot den dagen när Sverige får genomgå sin katarsis. Jag kommer att fullkomligt jubla som Alejandro Fuentes Bergström när Skatteverket hade fel. 90-talskrisen kommer att framstå som ett skämt. Men den kanske aldrig kommer att komma till landet som exporterar medkänsla.
En tapper opposition som håller ställningen i DÖ-Sverige.

Du gamla, du tragikomiska.